Under det senaste halvåret har Sven förändrats. Förr var han alltid glad, sällskaplig och arbetsam. Nu är han dyster, trött och okoncentrerad. Hans vanliga lugn har ersatts av irritation och ilska och när man tilltalar honom blir han ibland skrämd och hoppar till. På sista tiden har Sven dragit sig undan och det har blivit svårt att få kontakt med honom. Flera vredesutbrott har också skapat en olustig stämning på arbetet och hans två barn har blivit skrämda. Vad har hänt med Sven?
Sven, 36 år, är gift och pappa till två små barn. Familjen bor i en svensk universitetsstad där Sven, som är sjuksköterska, arbetar med ett forskningsprojekt som handlar om vård i livets slutskede. Problemen började med att Sven kände sig trött och nedstämd och fick svårt att koncentrera sig på jobbet. Hans tankar upptogs alltmer av minnen som börjat dyka upp ur det förflutna, plågsamma minnen som han för längesedan förträngt.
Svåra obearbetade upplevelser
För tio år sedan arbetade Sven som deltidsbrandman i Bohuslän. På kvällen den 8 april 1990 blev han kallad till kajen i Lysekil för att hjälpa till vid ilandtagandet av de döda på den brandhärjade passagerarfärjan Scandinavian Star. Det var fruktansvärda syner som mötte Sven och hans arbetskamrater ombord på färjan. Men istället för att bearbeta det inträffade åkte Sven på två veckors semester till Kreta med sin dåvarande fästmö.
Soldaten dog i armarna på Sven
Tre år senare tjänstgjorde Sven under sex månader som skyttesoldat i en internationell fredsbevarande styrka i Bosnien. Arbetet bestod mest av bevakningsuppdrag under relativt lugna förhållanden. Efter ett kuppartat överfall med granatbeskjutning mot en stridsvagn var Sven och den grupp soldater han hade befälet över de första som kom till platsen. Sven kröp in i stridsvagnen för att se om där fanns några överlevande. Alla ombordvarande var döda utom en svårt skadad man som satt fastklistrad mot väggen och skrek. Efter några minuter dog han i armarna på Sven. Några månader efter hemkosten började Sven studera till sjuksköterska.
Avskuren från omgivningen
Bilderna från de förfärliga episoderna spelas nu upp för Sven, gång på gång och på nätterna plågas han av mardrömmar. Han vaknar upp alldeles kallsvettig och ligger sedan vaken och grubblar. Hade han kunnat rädda fler människoliv? Vad hade hänt om han hade handlat annorlunda? Det blir allt svårare för Sven att samla tankarna kring sitt arbete och familjen. Hans fru har förgäves försökt nå fram till honom, men han tycks bli alltmer avskuren från omgivningen. För Sven känns livet tungt och meningslöst. Han börjar fundera över möjligheten att avsluta sitt liv.
Diagnos: PTSD
När Sven slutligen kommer till vårdcentralen blir han remitterad till en psykiatrisk mottagning. Han får diagnosen posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), en sjukdom som först uppmärksammades hos krigsveteraner. Men PTSD kan drabba vem som helst som utsatts för eller bevittnat traumatiska händelser, till exempel rån, övergrepp, svåra olyckor och naturkatastrofer. Insjuknandet sker oftast i anslutning till traumat, men det är inte ovanligt att symtomen debuterar efter flera år. I likhet med Sven drabbas många människor med PTSD också av depression. Men lyckligtvis är behandlingen vid PTSD effektiv även vid depression. Den består av en kombination av kognitiv beteendeterapi och läkemedel (SSRI-preparat). Efter sex månader är Sven så gott som återställd och kan återgå till sitt arbete. För att inte återfalla i sjukdomen fortsätter han sin läkemedelbehandling i ytterligare sex månader.