Lasse, 42 år, har under hela sitt liv varit en ängslig person, ofta har han tänkt att allt kommer gå snett. Han oroar sig för småsaker, är spänd, sover dåligt och har ofta kroppsliga besvär. Han har sökt läkare och de har inte funnit någon förklaring. Han har arbete, men är periodvis sjukskriven, vanligtvis under perioder av hög arbetsbelastning. På arbetet oroar han sig för att bli uppsagd och blir nervös när ledningsgruppen sammanträder. Han oroar sig också för att han ska göra något fel på arbetet och tar ofta åt sig av kritik även om den inte är riktad mot honom.
Lasse är sambo och har två döttrar. Han oroar sig ofta för barnen som själva inte verkar ärvt hans ängslighet. Ibland har det hänt att Lasse tagit till några starköl för att lätta på spänningen. I perioder har Lasse känt sig nedstämd. När han har sökt läkare har det handlat om kroppsliga besvär, ryggvärk och trötthet. Att sätta ord på oron har varit svårt och Lasse har ofta varit rädd att uppfattas som ”konstig” eller att bli avfärdad med orden ”det är inget att oroa sig för”.
Efter en tid av intensiv oro följer Lasses sambo med honom till vårdcentralen. Där får Lasse efter undersökning diagnosen Generaliserat Ångestsyndrom. Han bedöms också vara deprimerad och efter ett andra besök skriver läkaren ut ett antidepressivt läkemedel. Första veckan blir Lasse lite orolig i magen och tycker att ångesten känns lite värre men efter det lättar nedstämdheten och oron successivt. Oron finns kvar, men har blivit hanterbar.